- Tore Nilsson, var död 1613; hade
svurit svenskarna trohetsed; Guttorm Fastesson bekände att Tore Nilsson hade
denna gård; 1 tunna kunde sås på gården, som var förbruten och fick
arrenderas för 1 ½ mark; (Thorre Nielssenn i Sitzöe).
- Ingeborg Nn, levde som änka 1613; hade
svurit svenskarna trohetsed; hade ingen egen jord; Per Andersson var död och
målet om köp av sin fredlöshet blev återkallat; 1 tunna kunde sås på gården,
som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Ingeborg encke paa
Zitzöe; Peder Anderssenn i Zitzöe).
- Jon Ravelsson, levde 1613; hade svurit
svenskarna trohetsed; 1 tunna kunde sås på gården, som var förbruten och
fick arrenderas för 1 ½ mark; (Joenn Raelssenn i Zitzöe).
- Brodde Vildbjörnsson, levde 1613; hade
svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården, som var
förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; hade också ett
pantgods av änkan Inger i Hunge om ½ tunna för 7 daler, och hon hade svurit
svenskarna trohetsed, och den gården var också förbruten och fick arrenderas
tillsammans ½ mark och 5 skilling; (Bröde Wildbiörssen i Hange; Engier encke
paa Hang).
- Måns Jonsson, levde 1613; hade svurit
svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården; 2 tunnor ägdes av 2
omyndiga barn; halva sin andel hade Måns pantat av en man Sven, som drog
från landet för flera år sedan och en syster, som var kvar i landet; en
syster hade sin del befriad; en ogift systers del var inte pantsatt; Måns
hade en gammal syster, som delade hans andel; gården var förbruten och fick
arrenderas för 5 mark och 5 skilling; (Mogens Joensenn i Hunge).
- Erik Svensson, levde 1613; hade svurit
svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för
3 mark; andelen för Ingeborg Olofsdotter om ½ tunna blev befriad;
Erik hade också ett pantgods av Gull Jonsson i Finnäs för 80 daler och Gull
hade svurit svenskarna trohetsed; (i jordeboken anges Erik Svensson i Walde
för landskyld till Finnäs för 3 mark)
Erik hade också en ödeplats om ½ fjärding; detta hade han pantat av Östen i
Surnadalen, Norge, och Lars Reinsson, som länge hade varit i Norge; (Erich
Swenssenn i Walde; Ingborig Ollsdatter; Gull Joensenn i Fines; Östen som er
i Norge i Surendall; Lauritz Reinsönn).
- Gull Jonsson, levde 1613; hade svurit
svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården; 3 bröder delade på
gården, en broder som var här i landet hade förbrutit sin andel, liksom 2
bröder i Norge, som inte hade presenterat sig; en syster var gift och en
ogift; omyndiga barn efter en död syster hade andelar, vilkas andel blev
befriad, liksom för ogifta systern Karin Jonsdotter om tillsammans 1 ½
fjärdingar; 1 tunna och 2.5 fjärdingar var förbrutet och fick arrenderas för
2 ½ mark; (Gull Joenssenn i Finnes; Karen Joensdatter).
- Nils Persson, var död 1613 och hustrun
dog i fjol; hade svurit svenskarna trohetsed; Olof Olofsson i Bodsjö bekände
att Nils Persson hade denna gård om 2 ½ tunnor säd och att Olof tillpantat
sig 5 fjärdingar för 30 daler; gården var förbruten och fick arrenderas för
3 ½ mark och 5 skilling; (Niels Pedersen i Kiellenn; Olle Ollessen i Boxöe).
- Olof Olofsson, levde 1613; hade svurit
svenskarna trohetsed; 3 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och
fick arrenderas för 5 mark och 5 skilling; (Olleff Olleffssenn i Botzöe).
- Nils Jonsson, levde 1613; hade svurit
svenskarna trohetsed; hade ingen jord; Nils och Per bodde på denna gård och
Nils brukade den halva del, som Erik Walle (sannolikt Erik Svensson i
Bodsjö) hade pantat av en man i Hitra, Norge; gården var förbruten och fick
arrenderas för 3 mark; den andra halvan brukade Per och Nils tillsammans och
där kunde sås 2 tunnor; Nils brukade den tredjepart, som han hade pantat
till sig av sin bror i Hitra, Norge, och broderns barn levde ännu; den andre
tvåparten i denna halva gård brukade Per Pålsson
och den ena parten tillkom hans kvinna,
som var piga i fejden och sedan blev gift; den tredje parten ägdes av
omyndiga barn; Nils pantgods om 3 fjärdingar och Märets andel om 3
fjärdingar var förbrutet medan 'Amuds' barnandelar om 3 fjärdingar blev
befriade; 1 ½ tunna var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5
skilling; (Niels Joenssenn i Fladnor; Erich Walle; Peder Powelssenn; Maritt;
Amuds börnn).
- Britta Nn, levde som änka 1613; hade
svurit svenskarna trohetsed; ägde ingen gård, men hade svurit svenskarna
trohetsed; (Britte enn enncke i Schuoen).
- Jöns Sivertsson, levde 1613; hade
svurit svenskarna trohetsed; hade varit uttagen som knekt till Sverige;
bekände hans styvfader Nils Björnsson att Jöns hade en gård om 2 tunnor, i
vilken systern Karins andel om ½ tunna blev befriad; 1 ½ tunnor var
förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Jens Siwordssenn i
Bölled; hans stiffader Niels Biörsenn; hanns söster Karen).
- Tomas Fastesson, levde 1613; hade
svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården; systrarna
Kerstin och Annas andelar om ½ tunna var inte förbrutna; bröderna Erik
Fastesson i Näs och Olof Fastesson i Sundsjö hade också andelar, som var
förbrutet; ½ tunna som tillkom en änka var förbrutet; 2 tunnor var förbrutet
och fick arrenderas för 3 mark;
Tomas hade också en pant av Sven Sivertsson i 'Bölle' om 2 ½ fjärdingar för
20 daler, men som han saknade pantbrev på; gården var förbruten och fick
arrenderas för 1 mark; (Thomis Fastenssen i Höwigenn; hans bröder Erich
Fastessenn i Nees och Olluf Fastessenn i Sundsöe; Kiersten och Ane).
- Lars Jonsson, levde 1613; hade svurit
svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och
fick arrenderas för 3 mark; (Las Joenssenn i Höwigen).
- Per Fastesson, levde 1613; hade svurit
svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, därav tillkom en bror
och en syster i Norge 2 ½ fjärdingar, som inte var förbrutet; Pers andel var
2 ½ fjärdingar; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och
5 skilling;
Per hade också en andel i Ångsta, Lockne, om 1 tunna, som fick arrenderas
för 1 ½ mark; Peder Fastenssen i Faste).
|